Nyteboda
Start sker vid bryggan intill Harrys födelsehem
vid Nyteboda. Där läser studiecirkelledaren:
Min inledning: Här landsteg Harry Martinsons far Martin Olofsson från ångbåten "Framåt" en höstdag 1894. Han var 26 år och med sig hade han den undersköna 18-åriga flickan Bengta från Kullan. De hade precis träffats vid Mjönäs brygga och kärlek uppstod vid första ögon-kastet! Han tog henne i handen och ledde henne till sitt hus några steg härifrån. Hennes långa kraftiga fläta svängde i takt med hennes välsvarvade bakdel. Det var ett triumfens ögonblick för Martin Olofsson. Han hade fått tag på regionens vackraste flicka! Själv var han stor och reslig och hade vackra drag, så även Bengta hade gjort ett gott val.
Nu går samtliga till huset, Harrys födelsehem. Man stannar strax utanför tomtgränsen, vid utehuset. Där fortsätter studiecirkelledaren att läsa:
Erfurth:
Invid vägen mot Kristianstad och nära ångbåtsbryggan
låg det hus, där Olofsson inredde sin lanthandel. I november
1894 antecknades Bengta som inflyttad till huset. Enligt församlings-boken
lyste det första gången den 21 juli 1895 för Martin Olofsson
och Bengta Svensdotter och de vigdes den 9 september samma år. Den
1 februari 1896 föddes deras första barn.
Huset var byggt på sluttningen mot vägen, en trätrappa förde upp till ingången mitt på husets framsida och genom en veranda kom man till höger in i butiken. Den vänstra halvan av huset, två rum och kök, disponerades av familjen som bostad. Under hela huset fanns en stenmurad källare med stor bakugn, brygghus och lagerlokal. (Peka mot källarlokalen)
Högre upp i backen byggdes en stenmurad ladugård med ett loft ovanpå. Olofsson hade under några år ko och häst. (Peka mot huset där uppe)
Martin Olofsson döpte om sin hustru till Betty.
Nässlorna blomma:
Men eftersom åren gingo blev det mycket annat. Det blev svartsjuka,
kredit och brännvin. Nya havandeskap för Betty och en växande
barnaskara. Innan Betty och Olav (Martin Olofsson kallas för Olav
i "Nässlorna blomma") visste tid för balans myllrade det av barn
omkring dem.
Erfurth: Sju barn föddes i Nyteboda. (Bilden är tagen
innan Mimmi föddes år 1909).
Stoj och liv ekade i det alltför stora huset. Olav fick gömma undan ullsaxen så de inte skulle klippa papper med den och sällan blev det någon ro mer till att drilla flöjt ute på drakveran-dan. Och så var det väl detta: att Betty och han älskade varandra för tungt nu. Bägge fordrade av varandra, med dunkla och obevekliga krav, som inte alls kunde uttryckas, väldiga mirakel, det absoluta paradiset, underverkets äntliga år. Då de inte kom farande som flygande mattan slog de varandra i ansiktet. Flera gånger pekade han på henne med en grov revolver, stod där länge och pekade på henne.
Erfurth: I juni 1905 tog Martin Olofsson ut flyttningsbetyget till Amerika och for i slutet av juli. Han uppehöll sig bl.a i Portland (Oregon) där han arbetade vid spårvägen.
Nässlorna blomma:
Han hade pekat för länge med revolvern skrev han hem till
Betty. Så länge kan man inte hålla på och peka på
en människa som man kallade sin älskade. Han skämdes verkligen.
Först grät Betty långa timmar, sprang runt i alla rum av det stora huset och ropade hans namn. När hon återfann den stora tasmanska ullsaxen som han gömt undan blev hon lugnare.
Wilgot och Hanna kommo över och tröstade. De stöttade någorlunda för det värsta. Ibland blevo de sittande, läste tidningarna högt för Betty och spelade domino eller något annat, ofta tärning om nötter. Sådant hjälpte fram de långa kvällarna, som annars voro tigande tysta, från och med timmen då barnen somnade och tystnaden började ropa om år och dagar i det alltför vidlyftiga husets stora, ekande rum.
Erfurth: Dessa tre år som "amerikaänka" var troligen de bästa åren i Bettys liv. Hon drev affären och hade gott om kunder. Hon anordnade lördagsdans på loftet på ladugården. Spel -män från trakten spelade fiol och dragspel. Betty sålde kaffe och läskedrycker och tjänade en slant. Hon anordnande utflykter tillsammans med sina grannar till öar i Immeln. Det var en gammal sed i byarna kring den vackra sjön att man på somrarna rodde ut till en holme, hade mat med sig och kokade kaffe.
Nässlorna blomma:
Men breven föll inte otätt från Portland. Han hade
inte glömt henne. Vad som oroade henne var hans misstro mot framtiden,
den ekonomiska grunden för fortsättandet av deras tillvaro i
Nite. Han sade sig bittert hata detta åbäke till hus, som han
köpt då han varit påverkad av dålig konjak.
"Den gången, kära Betty, var det missfall i banken. Ett mindre och ljusare ställe som inte varit så satans glupigt som detta och vi skulle ha haft ett ljusare liv. Och så vill du vara påfågel i trädgårn du, stå vid grinden och visa brösten. Sånt får du lägga bort..."
Hon visade brevet för sin alltid förtrogne Hanna. -Å, den tonen känner jag igen från honom. Var lugn du. Då kommer han snart.
Erfurth: Bettys halvsyster Hilda berättar: Under Martin Olofssons bortovaro hade Betty det skönt. Han skickade hem pengar så familjen klarade sig. Hon var ofta hemma hos oss, då Olofsson var bor-ta. Hon grät så förtvivlat, när hon fick brev att han skulle komma hem.
Martin Olofsson kom hem igen den 1 maj 1908. Orsaken till att han kom hem var att han drabbats av lungsot och ordinerats klimatombyte av läkare.
I november 1908 fördes han till kronohäktet i Karlshamn, där han fick avtjäna en månads fängelse. Han blev frigiven den 23 december. Betty hade bett en granne med häst och vagn hämta Olofsson från järnvägsstationen. Hon hade även bett flera grannar att postera utanför huset på kvällen och ingripa om han skulle bli våldsam. Det skall ha varit närmare tio män i husets grannskap.
Martin Olofsson firade frigivningen och den begynnande julhögtiden med att dricka konjak under hemfärden och i Nyteboda trugade han grannen att komma med in och fortsätta sam-varon, vilken slutade med gräl och misshandel. Olofsson hade blivit rasande över ett yttrande som grannen fällt och börjat slå honom och kasta honom runt, så hans ena ben bröts mot järn-spisen. Grannen hade sedan kastats utför den branta trappan, varefter Olofsson fortsatt miss-handeln utomhus.
Ingen vågade ingripa mot honom. Betty flydde med sin barnflicka Martina och den minsta dottern till Martinas far, som skjutsade Betty till länsman i Jämshög, där det inträffade an-mäldes. De äldre systrarna och Harry (som då var 3,5 år) tog sin tillflykt till vinden.
Martin Olofsson dömdes i februari 1909 till nio månaders straffarbete för misshandel. Han avtjänade straffet i Karlshamns Cellfängelse.
Martina (barnflickan) berättar: Jag tyckte mycket om Betty. Hon var glad, trevlig, förtjusande snäll och rar. Hon var bra på alla vis. Hon var ju så elegant och såg enastående bra ut. I Kristianstad handlade hon och gick till hårfrisörskan. Hon pudrade sig och använde ansikts-krämer.
Martin Olofsson var förfärlig, han drack varje dag. Vi fick ofta springa ut och gömma oss. Han var så stolt över sitt skjutande. Du tror inte jag kan skjuta, sade han till mig, men här ska du se och så tog han mig upp på balkongen och sköt några skott upp i luften. Vi var så rädda för honom.
Bettys halvsyster Hilda berättar: Jag tyckte att jag aldrig sett ett så fint hem som Bettys. Hon hade köpt vackra möbler, de vita tyllgardinerna beundrade jag mycket.
Betty stod i affären, Martin Olofsson var mest ute på affärsresor och söp och slogs på gästgivargårdarna. Betty hade en eller två pigor anställda, hon var ju upptagen av affären. När Olofsson kom hem med båten från Kristianstad skulle Betty stå på bryggan elegant klädd och barnen skulle vara fina.
Det var alltid god ordning hos Bettys. Hon var mycket noga med barnens kläder. Flickorna och Harry hade vackra och nätta kläder, underkläder med spetsar, vilket inte alls var vanligt bland enkelt folk. På lördag kväll skulle barnen bada, och rena nystrukna kläder läggas fram.
Att Harry blev medelpunkten för mor och systrar är naturligt. Hans barnjungfru Martina mindes honom som en mycket bortskämd men en snäll och grann pojke. Han var på allt sätt medelpunkten i familjen.
Nässlorna blomma:
Martin (Harry) började fatta Inez, den äldsta systern, som
bästa syster. Efter hand kom han att ställa alla sina frågor
till Inez. Så långt hon kunde svarade hon, mätte och förklarade.
Ibland somnade han i famnen på henne.
Inez var lång, gänglig och mager. Hon hade en hög, blek och blank panna och var lite utögd, fjärrspänd. Hennes ben voro smala och fula. I egenskap av första barn, förbröllopsfoster, hade hon troligen ansatts av fördrivningsförsök och drogätning; dessutom hade hon fötts till värl-den under en svår snörlivsperiod då fostren fingo passa sig efter moderna.
Erfurth: Betty beslöt att sätta upp manufaktur- och diverseaffär kombinerad med matserve-ring i det närbelägna och blomstrande industrisamhället Gylsboda, men hon måste först fara till Karlshamns fängelse och fråga sin man om lov. Orsaken till flyttningen har enligt hennes halvsyster varit att hon trodde hon skulle kunna tjäna mer pengar i Gylsboda än i Nyteboda. Hon sålde affären i Nyteboda och flyttade i november 1909 till Gylsboda med sina sju barn.
Avsluta med några minuters individuellt strövtåg och tänkande i tystnad.